Ett minne
| Det fanns en gång en liten tjej jag kände. Hon var full av tankar, känslor och oro. Jag minns att hon var mörkrädd, mobbad och trodde alltid det värsta skulle hända. Hon delade inte sina tankar med någon, hon kände sig ganska ensam faktiskt. Minns hennes bästis som fanns där men sina tankar höll hon för sig själv, det minns jag. Man kan ju undra varför. Själv tyckte hon att hon var ful...mager och alldeles fel hårfärg. Det minns jag särskilt. Inte hjälpte det vad som sas om att hon hade en fin färg. Nej, inte hjälpte det. I skolan kom de på många saker att kalla henne, det ena taskigare än det andra. Skulle hon våga och vilja gå ut på rast? Självklart hade hon inget val. Alla skulle ut. Då kom hon på den smarta iden att skriva pjäser som hon och några kompisar kunde öva på på rasterna. Mycket smart. Det var inte många som sattes upp men hon slapp rasterna ialla fall. Jag minns att hon hatade skolan. Kanske inte konstigt att det inte gick allt för bra där. Hon flydde ofta in i sin "egna" värld. Skapade många lekar med fantasins hjälp. Där var hon den söta och bästa. Ofta kallades hon för lite udda men kanske det var det som räddade henne. Själv tyckte jag inte om henne. Hon var alldeles för vek & känslig. Grät ofta även i smyg, torkade tårarna och hoppades satt ingen skulle märka. Jag märkte alltid. Det fega kräket. Jag undrade ofta vad det skulle bli av denna fega människa. Hon skulle nog aldrig hitta någon som ville ha henne som hon såg ut. Så vad blev det av henne då. Jo, hon har fött fyra underbara barn, har en bonusson ( lika underbar han) är gift med en man som älskar henne över allt. Hon skriver dikter som verkligen uppskattas har en fantaskiskt fin släkt och familj som finns där för henne. ALLTID!! Fast ibland blinkar livet till och den lilla fega uslingen kommer upp till ytan, det är jobbigt men snabbt försöker hon dränka henne igen. |
Kommentarer
Postat av: wania
ibland undrar jag vilken sorts mamma jag har varit. har jag inte lyssnat? prata med mig nu.
älskar dig!(det hoppas jag att du vet)
Postat av: Esther
Det visste jag inte om dig. I Vargards skolan varkade det alltid som om du hadde en hel massa goda vanner. Men det ar lustigt att tanka tillbaka.... jag kannde as ocksa, sa jag forsokte att vara tuff och oberord.
Trackback
