Till min vän

Förväntan blev till längtan
du kom inte som du sa
lät mig stå med blottat hjärta
med själens blödande skörhet

du sa att livet för oss var över
att du ville gå din egna väg
kärleken vi känt var inte din
med tårar lämnades jag

var dag är en kamp
måste sluta älska
vad kan jag annars göra
förtvivlan hänger sig kvar

du sa att vi var vänner
men kärleken var slut
jag vill bara skrika
men orden har inget ljud

saknar dej, saknar oss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0