ewaarlebrant

Du sover nu
själv ligger jag och tänker
hur ska jag kunna vara utan dig
hur ska jag kunna leva ett liv

knyter sig av oro i mitt inre
tårar letar sig ner mot kudden
du mumlar nåt i sömnen
vänder dig om från mig

hur kunde det bli så här
när förlorade vi kampen
slaget vi tagit tillsammans
vi förlorade, du förlorade

lägger min hand mot din kind
hör dina andetag
lägger mig så bredvid dig
ditt hjärta följs av mina andetag

i morgon är en nu dag att möta
vi ska möta den tillsammans
så länge tiden ger oss
så länge du finns, finns vi